Flodresan längs Amazonas

Vi tog en nattbuss fran Santa Cruz till Cochabamba där vi letade gringos (det fanns inga), sag ännu en enorm Kristus-staty, luktade pa blommor och väntade pa att fa aka vidare dagen därpa till Puerto Villaroel där vi planerade att hitta en bat som skulle ta oss längs Amazonas.




On the road again, pa vag till hamnen.




När vi kom fram till hamnen möttes vi av en enormt fuktig hetta.




Det här var alltsa baten som skulle ta oss till Trinidad, Cristina. Hon skulle ta av dagen efter sa vi tog in pa ett alojamiento i hamnen första natten.




Nu är vi pa floden!




Jag bekantar mig med huskatten och siamesen Gata inne pa vart enkla rum.




Första solnedgangen pa floden.




Morgonstund har guld i mund. Julle blickar ut över floden efter frukost pa däck.




Köket där transan Lolita och hennes assistens regerade. Vi blev kompisar med henne och fick extra av allt.




Siesta i hängmattan och bekantskap med kaptenens son Junior.




Klockan är kvart i sju och det betyder snart natt.




Snyggaste besättningen ever: Enrique och Teddie.




Dagen därpa. Jag kunde bara höra Tiiiill haaaavs i mitt huvud.




En liten indianby pa vägen.




Det är sommar och sol och vi har unnat oss en Paceña till solnedgangen.




Dagen därpa blev det storm och det blev kallt och alla blev sura och kröp in i sina sovsäckar i hytterna. Katten kröp in i min, med en sängkammarblick pa köpet.




Det var kallt och ganska trakigt där pa slutet. Men vi pälsade pa oss allt vi hade med oss.




Efter nästan sex dagar pa floden Mamoré hade vi äntligen kommit fram till Trinidad och fastlandet. Vi fick skjuts sista biten pa en liten motorbat till hamnen.