Alla talar svenska (utom vi)

Efter tva manaders resande hade var svenska hunnit bli riktigt dalig. Vi artikulerar inte alls langre, och anvander oss av nagon sorts mix av dalig svenska, spanska och engelska. Goddag-yxskaftskonversationer som: "Har du med dig din swim-drakt?" "My whad?", och "Det var inte den har lugaren som jag estaba buscando, den var den otra." ar vardagsmat. Typ. Sa gissa om vi blev forvanade nar vi kom till Valparaìso och den forsta gatan vi hamnade pa bara hade barer och caféer som hette nagot med Sverige och Stockholm och hade svenska flaggor overallt. Det kom till och med fram en chilensk uteliggare till oss och fragade om vi hade nagra slantar pa perfekt svenska.

Vi har annu inte riktigt fatt klarhet i det har, men vi tror att det dels handlar om en massa exilchilenare som flyttat tillbaka och dels att det finns en fotoskola i Valpo for bara svennar.





Vi blev inte forvanade over att hitta Alfons Aberg som grafitti.





Vi hangde runt pa ett av poeten Pablo Nerudas gamla hus som blivit omgjort till museum. Det var helt fantastiskt, sa nu vet vi att vi maste hitta en varsin intellektuell poet/konstnar/forfattare och flytta till ett hus pa hojden i Valparaìso.




Utanfor en av linbanehissarna och nara vart vandrarhem en solig dag.



Vi hangde pa stranden i Viña del Mar nagra dagar ocksa. Viña var lyxigt och trakigt och vinturerna var svindyra sa vi hade en privat vinprovning hemma istallet. Men stranden var trevlig, bara det att vattnet var svinkallt (aven for oss svennar) sa man kunde inte bada.



Mot slutet skiljdes vi fran Maria, som skulle hem till Sverige, och Hannah, som skulle soderut mot Patagonien. Jag och Empen tog vart pick och pack och akte norrupp mot Atacama-oknen.