Brasilien

Efter en 16-timmarsflygresa hamnade vi till slut i Rio. Nar vi hittat till vart hotell vid Copacabana tog vi en lunch pa narmsta bar och en sen siesta. Trots overtrottheten var det fantastiskt att fa sitta i linne och ata lunch pa en uteservering med utsikt mot havet. Vi fick tag pa Hannah till sist och hon kom och motte upp oss pa hotellet och sen akte vi till hennes hostel och drack brasiliansk ol och sen drog vi mot Lapa dar alla brassar festar som mest i Rio.
Den har killen fixade vara caipirinhas i Lapa. Vi hamnade pa nan sambaklubb och Hannah fick danslektioner av en professor. Julia dansade sig svettig med de sambastegen hon kunde komma ihag, Empen snackade med Julio Ceasar. Sen tog vi en taxi hem till Copacabana beach och hade en privat efterfest till sex pa morgonen fast man absolut inte far vistas dar efter morkrets inbrott.

Dagen efter akte vi bakfulla upp till en utsiktsplats och kollade pa Rio fran ovan och pa Kristus-monumentet. Rio ar en sjukt vacker stad, en mangmiljonstad med skyskrapor som konstraterar mot regnskog, hoga berg och sa havet. Tyvarr far ni inga utsiktsbilder utan en bild pa jarnganget istallet. Eftersom blogger fortfarande inte vill bli kompis med oss far ni kolla pa Facebook for fler bilder.

Sen styrde vi kosan mot Florianopolis som vi hade hort mycket gott om. Dessutom hade vi vara vanner Tero och hans fru Maristella dar. Eftersom alla flyg var fullbokade under karnevalen tog vi en 18-timmarsbuss dit. Bara det att det blaste upp till den varsta stormen pa 30 ar under natten, vilket orsakade kaos pa vagarna och forsenade bussresan med nio timmar. Efter 27 timmar i bussen, med svullna fotter och trasmak overallt kom vi antligen fram till Florianopolis. Maristella och Tero kom och hamtade oss och skjutsade oss till deras lyxvilla vid stranden. Efter en dusch latsades vi vara pigga igen och gick och at galet goda musslor pa en mysig fiskrestaurang. Dagen efter tog Maristella med oss till stranden, som visade sig vara ett paradis pa jorden. Det kanske ar dags att lara sig portugisiska och flytta hit, hitta en rik brasse, hanga runt pa stranden pa dagarna och ligga i en hangmatta pa eftermiddagarna med en caipirinha i handen och ata farsk fisk varje kvall.

Sen var det dags for karneval! Vi gjorde ett klokt val som akte hit istallet for att stanna i Rio, som sakert hade varit fantastiskt, men ocksa fantastiskt dyrt och turistiskt hysteriskt under karnevalen. Vi drog pa oss karneval-outfiten och hangde runt i Florianopolis city med var nyvunne harliga van Fernando och resten av de galna brassarna. Karnevalen var verkligen grym att se, sen fick Julia solstingsfrossa och vi var tvungna att aka hem innan soluppgangen, trots flera forsok med whiskey.

Imorgon ar det hemma-hosfest har i paradiset. To be continued...

Bildbevis

Pa grund av att vi inte riktigt blivit kompisar med blogger an, och de inte vill lagga upp bilder dar vi vill sa publicerar vi dem har istallet.

La manzana grande

Vi kom till New York i fredags och blev inslappta i landet mot alla odds. Pa Arlanda kandes det som att vi var pa vag till Amerikas Forenta Kommuniststater, eftersom de fragade de mest bisarra fragorna om vart bagage, vart vi skulle bo och syftet med resan. Julia nojade hela flygningen over sin musli i packningen, eftersom det ar strikt forbjudet att slapa in agricultural objects i landet. Men vi klarade tullen och utfragningen vid gransen och var sahar glada nar vi antligen  skulle ta bussen fran Newark till Manhattan.

Efter en siesta i Chris lagenhet borjade det droppa in massa folk pa cocktails. Vi hangde mest med Beth, en valdigt mycket Long Island-tjej som korde sin egen show, sen skulle vi ga till Beatrice in West Village, men Lindsay Lohan hade ett private party dar och stod tyvarr inte pa listan. Vi hamnade pa nagon bar i Meat Packing District istallet. Andrew kom dit tolv timmar efter vi landat eftersom det blivit lite missforstand nar han bokade sin flygbiljett fran Chapel Hill pa grund av en del forvirring vad galler a.m. och p.m. (Amerikanarna kanske borde inse hur mycket enklare allting blir nar man kor en 24-timmars-klocka?). I vil

ket fall hamnade vi till slut pa Guest House dar de spelade house forvanande nog. Efter tre bortspringningar av Julia och tva taxiresor var vi antligen hemma i Chelsea igen.

Efter en akta bagelfrukost var det dags att turista lite. Vi akte till Empire State Building och det var definitivt vart alla koer och 20  dollar och ka

nslan av att vara en kusin fran landet nar man kom upp dit. 

Vi har anda hunnit med massor pa de har fyra dagarna i New York. Vi har knatat runt i West Village, Nolita, Soho, Chelsea, Meat Packing District, Chinatown och Lower East Side. Igar knatade vi over Brooklyn Bridge som ocksa var helt fantastiskt. Vi har varit kulturella och gatt pa The Met, gatt runt i vintriga tysta Central Park och hunnit ata cupcakes fran Magnolia och kollat pa amerikansk skrapteve.

I lordags var vi pa nat stalle i Lower East Side och sen akte vi till Metropolitan i Brooklyn. Vi kom pa hur fruktansvart trist det ar att HBT-scenen i Stockholm ar sa fruktansvart liten i jamforelse med New Yorks, vi fattade inte att vi kunde vara pa en bogklubb utan massa spanda schlagerbogar och dalig musik. Kanske var det darfor Julia inte fattade att hon blev attackerad av en snygg lesbian, men det ar en annan historia.

Om nagra timmar aker vi till Rio de Janeiro via Houston, och det ska bli sa skont att begrava vara  vinterstovlar har i New York aven om det sliter pa hjartat att saga hejda till fantastiska manniskor och en fantastisk stad. Vi ska forsoka hinna ga forbi The Scandinavian House och kolla vad det finns for jobbmojligheter har i framtiden. Tills dess - hasta la vista amores nuestros!

99 dagar med Empen och Julle

Kära vänner.
Stockholm är kallt och vi gör oss redo att dra till en varmare plats. Här kan ni följa våra förhoppningsvis spännande upptåg på vår resa i Sydamerika som startar om tio dagar.

På återseende!

Julle och Empen

P.s. Om vi börjar svamla om amor, baile, ritmo, vida loca, calor och hombres guapos, så snälla säg till oss på skarpen!