El diario de julio y empenita

Post South America

2008-05-02T07:08:00.000-07:00

Vi tog en sväng förbi New York på vägen hem också för en lunchdate med Chris och Allen. Det var en smärre kulturchock att komma från tre månaders backpackande och runtsunkande i Sydamerika direkt till Manhattan, men åh så trevligt att möta våren där. Vi borde åka till New York på lunchdater oftare.

PRE-SOUTHAMERICA (Newark 25/1 2008)

POST-SOUTHAMERICA (Newark 1/5 2008)

Vår nye vän Nicholas vid Union Square.

Vår bästa fundraiser respektive finansvalp och en god Pad Thai på vietnamesiska Republic.

Empen, Chris och jag i vårsolen i East Village.

Chris i arbetskostym.

Mot kaffet!

Frukostsällskap på sista flygresan mot den där älskade och hatade staden Stockholm.

På svensk mark igen! Nu är vi så jetlaggade och trötta efter tre nätter knappt utan någon sömn alls, och vi längtar jättemycket efter våra egna sängar och vår egen lägenhet. Godnatt!

Lite Lima

2008-05-02T06:39:00.001-07:00

Vi åkte till Lima efter en dag i Cusco efter Machu Picchu-äventyret. Vi hade ingen anledning att åka dit förutom att vi skulle ta vårt flyg därifrån, så följande bilder har ingenting att göra med Lima som stad över huvud taget, förutom att de är tagna där eller på väg dit.

Vi underhåller oss själva på bussen från Cusco till Lima. Det var lagom obehagligt att de filmade oss innan vi åkte, i fall någonting skulle hända så att våra anhöriga där hemma skulle kunna identifiera oss.

Perus svar på Coca Cola.

Vi hade hört så mycket dåligt om Lima, att det var stort och smutsigt och farligt, så vi hängde bara i Miraflores som är deras rika neighbourhood och på stranden.

Vi var för slöa för att upptäcka en till stad. Men vi upptäckte några nya drinkar.

Philip med en av alla glowsticks på Bartini.

Philip och Empen och frukost.

Vi passade på att unna oss ett var sitt treat på salong. Här är Empens nya frisyr. Hejdå Lima, och hejdå underbara Sydamerika för den här gången!

Machu Picchu

2008-05-02T06:03:00.001-07:00

Klockan är 4.30 på morgonen och det är dags för avfärd mot Machu Picchu.

Efter tre dagars hardcore-trekking och skavsår och ömma ben var de 1400 trappstegen i mörkret upp till Machu Picchu en riktig plåga.

Vi var ganska trötta och svettiga när vi till slut kom upp. (Jag vann!).

Men det var väl värt det när solen gick upp över bergen och över den gamla förlorade inkastaden, ett av världens sju nya underverk.

Såhär glada var vi efter nästan fyra dagars slit för att komma dit upp.

Den klassiska bilden av Machu Picchu med det lilla berget och det stora (Wainapicchu). Själva Machu Picchu, som betyder det stora berget, ligger bakom.

En välförtjänt dansk vilopaus med fantastisk utsikt.

Bestefar og jeg i djungeln

2008-05-02T03:56:00.000-07:00

Det här inlägget handlar om vår alternativa djungeltrekking i fyra dagar upp till den förlorade inkastaden Machu Picchu nära Cusco, och det kommer förmodligen att bli det längsta inlägget någonsin. Men trekkingen var fantastisk vacker och fantastisk jobbig. Vi hängde ganska mycket med Julie och Julie och till slut pratade jag och Empen mer danska än dem och de mer svenska än oss. Bara det att vår danska begränsar sig till repliker ur kultkortfilmen Bestefar og jeg, så variationen på meningarna blev inte så omfattande.

Bildbevisen kan ni se nedanför och filmen kan ni se här.

Första dagen var det mountainbike-cykling. Fy fan vad alla var tuffa i sina matchande hjälmar och handskar.

Jag fick inte lika tuff outfit som de andra, men jag var glad ända. Vi cyklade 4,5 mil på en dag.

När vi kom fram till vandrarhemmet i Santa Maria på kvällen var vi ungefär så döda som jag ser ut på bilden.

Dagen efter började den långa vandringen genom regnskogen.

Vi var redo i våra snyggaste outfits och trekkingskor.

Första stoppet med nymalt kaffe och en apa som underhållning.

Första delen av vandringen var på smala inkaledsstigar med 500-metersstup på ena sidan.

Utsikten var såklart fantastisk.

Mycket upp och ner blev det, ganska jobbigt men välbehövligt för två otränade backpackers.

Välförtjänt vilopaus uppe på ett berg.

Emma och Julie (eller bestefar og jeg) under ett blomträd på lunchstället.

En lång, varm väntan på maten.

Vi hittar avokados på vägen.

En hund i mitt knä på ett rastställe.

Vi var tvungna att passera en gammal bro som knakade och gungade när man gick över, en i taget, och där varannan planka saknades. Vilka eskapader för en fegis som mig.

Sedan tog vi en typ linbana över en annan flod med benen dinglandes i luften.

Det var högt upp.

Det blev mörkt och en tjej i gruppen stukade foten och blev buren en bit men vi kom äntligen fram till några varma källor som vi badade i, innan vi blev körda till vandrarhemmet i Santa Teresa efter en tolvtimmarstrekking.

En ny dag och nya krafter eller något.

Söt och undernärd hund på ett rastställe.

Vi är så snygga i våra solhattar!

Vi plockar lime på vägen.

Julie och Julie och bananer.

En död orm på vägen.

Perurail som kör tåg till Aguas Calientes, nära Machu Picchu, och ägs av Storbritannien och Chile.

Äntligen lunch efter en minst sagt ansträngande dag i 40-gradig hetta.

Maracuja till efterrätt.

Sista biten var ett helvete rent ut sagt. Sönderkliade myggbett överallt, solsting, magvirus, vätskebrist, skavsår och höjdsjuka. Men Empen var glad ända.

Jag var inte lika glad i hågen.

Till slut nåde vi Aguas Calientes sent på kvällen där vi åt och tog in på riktigt hotell med varma duschar och sköna sängar. Morgonen därpå var det äntligen dags att bestiga Machu Picchu...

Cusco city

2008-05-02T03:16:00.000-07:00

Vi tog bussen från Titicaca till Cusco i Peru. Empens kamera fungerade bara när den hade lust så bildmaterialet är lite begränsat.

På toaletten i Puno mellan Titicaca och Cusco vaknade den till liv.

Förbjudet att tvätta huvud, axlar och fötter.

När vi kommit fram fick vi äntligen tag på en riktig Irish Coffee som värmde gott.

William från England.

Cusco city.

Mongo i Cusco city.

Vi mötte återigen Julie och Julie i Cusco city för att trekka tillsammans till Machu Picchu. Här ett kärt återseende på Fallen Angel.

Härliga Mike med härlig drink.

Lake Titicaca

2008-04-29T18:25:00.000-07:00

Nu är vi pa väg till Lago Titicaca som ligger mellan Bolivia och Peru.

Det är en sjö som ibland felaktigt sägs vara världens högst belägna, drygt 4000 meter över havet. Även om den inte är världens högsta är det ett av världens vackraste ställe, och självklart smockat med turister som är pa väg till eller fran Cusco och Machu Picchu. Detta är dock inga turister.

Empens kamera brakade men de här bilderna lyckades vi knäppa innan den dog. Vi gick pa en mini-trekking i bergen pa Isla del Sol, en ö utanför Copacabana pa den bolivinaska sidan där vi bodde över natten.

För att visa hur fint det är har vi snott en bild som inte är var egen. Tack google!

La Paz och häxorna

2008-04-27T12:59:00.000-07:00

Vi kom till Trinidad efter flodbatsäventyret och stannade där en natt. Men allt som kunde ga fel där gick fel sa vi sag ingenting av staden utan satt mest pa banker för att tjafsa om pengar som försvunnit och pa Internetställen i timmar som inte fungerade och fick tre hjärtattacker. Men dagen efter akte vi till La Paz!

Empen i väntan pa boarding.

Det var det minsta flygplanet vi nagonsin suttit i. Klaustrofobi var bara förnamnet.

Första bilden av La Paz: stort, högt upp och skitigt.

Första dagen hängde vi mest pa häxmarknaden där de bland annat salde döda ihoptorkade lamabebisar (som skulle bringa tur). Vi gick loss i värsta shoppingspreen.

Ett av inköpen.

Ett annat.

Middag pa Angelo Colonial pa kvällen.

Och till var lycka vimlade det av gringos i La Paz sa vi kunde äntligen ga ut och dansa oss svettiga till dalig amerikansk musik pa Mongos! Här i vara allra snyggaste poser.

Bakfyllefrukost pa 100% Natural.

Sedan gjorde vi massa andra saker. Sedan blev det utgang igen.

Frukost pa Mistik med indiankvinnor och sött barn som utsikt.

Pa en trevlig plaza i La Paz med mindre trevliga duvor.

Vi stannade i La Paz lite längre än vi tänkt för vi gillade staden trots att vi hört att det skulle vara fult och farligt där. Sista dagen gick vi pa Museo Nacional del Arte och det här var den sista bilden vi hann knäppa innan Empens kamera la av. Vi trodde vi hade förlorat honom för evigt men han ateruppstod lagom innan Machu Picchu sa uppdatering kommer snart!

Flodresan längs Amazonas

2008-04-22T19:27:00.000-07:00

Vi tog en nattbuss fran Santa Cruz till Cochabamba där vi letade gringos (det fanns inga), sag ännu en enorm Kristus-staty, luktade pa blommor och väntade pa att fa aka vidare dagen därpa till Puerto Villaroel där vi planerade att hitta en bat som skulle ta oss längs Amazonas.

On the road again, pa vag till hamnen.

När vi kom fram till hamnen möttes vi av en enormt fuktig hetta.

Det här var alltsa baten som skulle ta oss till Trinidad, Cristina. Hon skulle ta av dagen efter sa vi tog in pa ett alojamiento i hamnen första natten.

Nu är vi pa floden!

Jag bekantar mig med huskatten och siamesen Gata inne pa vart enkla rum.

Första solnedgangen pa floden.

Morgonstund har guld i mund. Julle blickar ut över floden efter frukost pa däck.

Köket där transan Lolita och hennes assistens regerade. Vi blev kompisar med henne och fick extra av allt.

Siesta i hängmattan och bekantskap med kaptenens son Junior.

Klockan är kvart i sju och det betyder snart natt.

Snyggaste besättningen ever: Enrique och Teddie.

Dagen därpa. Jag kunde bara höra Tiiiill haaaavs i mitt huvud.

En liten indianby pa vägen.

Det är sommar och sol och vi har unnat oss en Paceña till solnedgangen.

Dagen därpa blev det storm och det blev kallt och alla blev sura och kröp in i sina sovsäckar i hytterna. Katten kröp in i min, med en sängkammarblick pa köpet.

Det var kallt och ganska trakigt där pa slutet. Men vi pälsade pa oss allt vi hade med oss.

Efter nästan sex dagar pa floden Mamoré hade vi äntligen kommit fram till Trinidad och fastlandet. Vi fick skjuts sista biten pa en liten motorbat till hamnen.

Jagad av en tam tucan

2008-04-20T16:34:00.001-07:00

Vi kom fram till Santa Cruz efter ytterligare en nattbussfärd genom bergen. Santa Cruz ligger inte högt uppe i bergen sa det var varmt. Vi blev glada. Vi bodde pa ett jättefint vandrarhem med en hel regnskog som trädgard, och i trädgarden bodde tva tama tucaner. De var jättefina, men efter nagra dagar hade de vant sig vid oss och tog över kommandot helt. De började jaga oss med sina langa näbbar och sno all var mat. Vi var rädda.

Här är ett bevis pa när vi blev bortjagade fran var frukost.

Vi akte trampbat i en park och kände oss som riktiga turister. Men trambat är sjukt underskattat!

Sen akte vi till deras zoo och sag massa galna djur. Här bekantar jag mig med en lama.

Det här var en stor hamster, lika stor som en stor hund ungefär. Pa riktigt!

Vi gjorde ett nytt försök och gick ut pa deras massiva klubbgata med en miljard klubbar och letade efter gringos. Vi hittade de enda tva i hela Santa Cruz, och det var skönt att fa prata engelska igen med nagra inte sa korkade amerikanare. Och sa gick vi pa massa museum och passade pa att sola medan vi var i laglandet.

Välkommen till Bolivia

2008-04-20T15:59:00.000-07:00

Vi började med att aka fran Uyuni till Sucre, Bolivias juridiska huvudstad. Eftersom Sucre ligger pa drygt 3000 meters hojd over havet var det ganska kallt.

Frukost och dagsplanering pa Tetulias.

Pa marknaden i Sucre.

En annan marknad där Empen skulle köpa skor. Tyvärr regnade det helt sjukt mycket sa vi blev blöta och ännu mera kalla. Men fina skor blev det!

Empen the saint.

Bolivias president Evo Morales. (Han och Lars Adaktusson har samma frisör).

Middag pa La Vieja Bodega med en Syrah som sällskap. Vi gjorde ett tappert försok att ga till ett gringo-ställe och hitta backpackers eftersom vi kände ett extremt behov av att fa prata engelska med korkade amerikaner, men det fanns typ inga gringos i stan. Bara Julio och Empenita.

Vakthunden utanför vart vandrarhem som kostade 18 kronor per natt.

Vi akte upp till Recoleta och köpte lamamössor, vantar och halsdukar för att slippa frysa. Tyvärr hann indianmannen ut ur bild fortare än vi anat.

Sa var det ater dags för friluftsmänniskorna Julle och Empen. Vi ska trekka runt i bergen utanför Sucre och kolla pa mystiska inkaleder och malningar.

Tänk att det kanske var nagonstans i de här bergen Che Guevara satt och lurade med sin gerilla när det begav sig.

Vi provade att tugga coca-blad, som typ var Bolivias svar pa snus. Cocabladen är ingen drog i sig, alla bolivianer tuggar dem för att lindra huvudvärk, hunger, värme, kyla och trötthet. Vi fick även reda pa att det gar at ett ton coca-blad för att framställa 10 kilo kokain.

Julle klättraren.

Saltöknen i Uyuni

2008-04-19T15:55:00.000-07:00

Nu är vi La Paz och eftersom internet i Boliva allt som oftast inte fungerar har det varit lite si och sa med att uppdatera bloggen. Efter otaliga timmar framfor hopplösa datorer har vi äntligen lyckats fora over lite bilder. Det känns ganska länge sedan nu men här är bildbeviset pa var fantastiska resa genom saltöknen till Bolivia.

Vi har kommit fram till den bolivianska gränsen. Hejda Chile!

Det här var alltsa järngänget som vi delade jeep med i tre dygn: Angus och Henry fran England, jag och Empen, och sa Julie och Julie fran Danmark.

Första stoppet vid Laguna Colorada.

Andra stoppet där jag tar ett dopp i en naturlig thermalkälla med 36-gradigt vatten. Bättre än Centralbadet!

Här är vi vid en geiser som bubblade i nästan 100 grader.

Här stannar vi pa nastan 4900 meters höjd för att kolla pa fantastisk natur. Det var svinkallt och svart att andas pga höjdsjukan.

Detta hindrade mig dock inte fran att dansa med lamor.

Tva solglasögon och bakom dem tva fina flickor.

Första natten sov vi pa ett refugio utan värme och knappt nagon el. Vi pälsade pa oss langkalsonger, mjukisbyxor, raggsockor, tre lager stickade koftor, halsdukar och vantar, och silkeslakan, sovsäckar och fyra yllefiltar. Men frös ända i det nollgradiga rummet, och eftersom man blev andfadd av att bara vända sig i sängen blev det inte manga timmars sömn...

Dagen efter akte vi vidare och sag rosa flamingos, ökenrävar och fler lamor. Och massa söta bolivianska barn! (Trots att de vill vara coola och peka finger). Han i bla mössa var the leader of the gang, och fick alla snygga brudar.

Andra natten sov vi pa ett salthotell, där allt var gjort av salt. Detta är golvet i vart rum. Vi at lamakött till middag och drack mate.

Tredje dagen kom vi fram till den riktiga saltöknen. Det var väldigt vitt och vi passade pa att göra massa kameratrick. Jag och Julie dansar pa en m&m-tub.

Jag hänger i Empen.

Till sist kom vi fram till nationalparken Inca de Huasi där det bland annat fanns jättekaktusar. Sedan drog vi vidare mot det riktiga Bolvia, Uyuni, Sucre, Santa Cruz, Cochabamba, flodbaten längs Amazonas och La Paz. Uppdatering kommer sa snart internet vill!

San Pedro de Atacama

2008-04-08T15:15:00.000-07:00

Jag och Empen akte som sagt norrupp. Resan skulle ta 25 timmar, men bussen kollapsade sa det tog sammanlagt 30 timmar. Vi saknade cama suite-bussarna fran Argentina med sangar, mat och champagne kan jag saga. Det har lilla utrymmet spenderade vi 30 timmar pa och vi var inte glada.

Men vi kom fram till slut mitt i natten och det marktes att vi akt uppat. Det blev svart att andas och man blev andfadd bara av att vanda pa sig i sangen.

Men allt detta var det vart for att fa se Atacama-oknen! Forsta dagen hyrde vi mountainbikes och gav oss ivag pa aventyr. Vi ar jatteglada och jattefula!

Empen the explorer.

Utsikten var ja, fantastisk.

Vi parkerade cyklarna och vandrade i timmar.

Empen blev polare med en indiankille uppe pa toppen av en vandringsled.

Vi hittade en grotta.

Pa kvallen var vi ute och at en jattedyr (turist)middag och sen svirade vi loss med de som hangde dar pa barer och hemma-hos-fester.

Dagen efter var vi redo for nya naturupplevelser. Vi trekkade runt i oknen och hamnade till slut i Valle de la Luna, mandalen. Men det har ar en annan utsiktsplats.

Det var salt overallt, kandes som sno.

Efter tre timmars andfadd trekking i tung luft tog vi oss uppfor Valle de la Luna. Det var jobbigt, men vi hade en del empanada- och medialuna-kilon fran Buenos Aires att bli av med sa det var bara bra.

Utsikten var fantastisk, det gar inte riktigt att aterge pa bild, men det sag verkligen ut som kratrar pa manen.

Solnedgangen i Valle de la Luna kommer vi sent att glomma. Trotta tog vi oss tillbaka till San Pedro och morgonen efter akte vi pa jeep-safari genom saltoknen till Bolivia i tre dagar. Men det ar en annan historia. Fortsattning foljer...

Alla talar svenska (utom vi)

2008-04-08T14:52:00.001-07:00

Efter tva manaders resande hade var svenska hunnit bli riktigt dalig. Vi artikulerar inte alls langre, och anvander oss av nagon sorts mix av dalig svenska, spanska och engelska. Goddag-yxskaftskonversationer som: "Har du med dig din swim-drakt?" "My whad?", och "Det var inte den har lugaren som jag estaba buscando, den var den otra." ar vardagsmat. Typ. Sa gissa om vi blev forvanade nar vi kom till Valparaìso och den forsta gatan vi hamnade pa bara hade barer och caféer som hette nagot med Sverige och Stockholm och hade svenska flaggor overallt. Det kom till och med fram en chilensk uteliggare till oss och fragade om vi hade nagra slantar pa perfekt svenska.

Vi har annu inte riktigt fatt klarhet i det har, men vi tror att det dels handlar om en massa exilchilenare som flyttat tillbaka och dels att det finns en fotoskola i Valpo for bara svennar.

Vi blev inte forvanade over att hitta Alfons Aberg som grafitti.

Vi hangde runt pa ett av poeten Pablo Nerudas gamla hus som blivit omgjort till museum. Det var helt fantastiskt, sa nu vet vi att vi maste hitta en varsin intellektuell poet/konstnar/forfattare och flytta till ett hus pa hojden i Valparaìso.

Utanfor en av linbanehissarna och nara vart vandrarhem en solig dag.

Vi hangde pa stranden i Viña del Mar nagra dagar ocksa. Viña var lyxigt och trakigt och vinturerna var svindyra sa vi hade en privat vinprovning hemma istallet. Men stranden var trevlig, bara det att vattnet var svinkallt (aven for oss svennar) sa man kunde inte bada.

Mot slutet skiljdes vi fran Maria, som skulle hem till Sverige, och Hannah, som skulle soderut mot Patagonien. Jag och Empen tog vart pick och pack och akte norrupp mot Atacama-oknen.

Valparaiso & Viña del Mar

2008-03-25T10:59:00.000-07:00

Vi ar i Valpo nu och har varit har i fem dagar for att det var sa himla lugnt och skont och trevligt. Om tva timmar aker vi norrut mot Atacama-oknen (resan tar 25 timmar med buss) och sedan vidare mot Bolivia och Peru som vi ser fram emot jattemycket.

Fler bilder kommer senare, hasta luego!

Santiago de Chile

2008-03-25T10:12:00.001-07:00

Vi ar i Santiago de Chile, solen skiner, alla ar pa palts igen, vi ar glada!

Forsta dagen gick vi pa Mercado Central och kollade in all farsk fisk och at ostron till lunch.

Det ar latt att kanna sig rik i Chile, en krona ar 77 pesos ungefar. Men priserna ar dessvarre ungefar samma som hemma.

Middag med var kompis Killian i hennes internationella hus. Forsta gangen nansin med jackan pa i Sydamerika.

Utanfor vart fina eko-hostel.

Grafitti i Santiago. Massa fint fanns det.

Jag smyger runt utanfor historiska museet.

Vi bjod vara chilenska vanner Carola och Ari, som vi traffade i Uruguay pa middag.

En dag tog vi en linbane-hiss upp till berget i Bellavista. Det var jattehogt.

Jag var radd.

Men nar vi kom upp var utsikten helt fantastisk. Empen var lite mer hardcore an mig och poserade framfor ett stup (mot min vilja). Lite dimmigt men utsikten over Anderna som moter storstad var maktig.

Dar uppe fanns Virgen nagonting, som vakade over de doda.

Sedan tog vi en annu laskigare linbana pa 200 meters hojd. Hannah var lugn, jag var livradd saklart.

Det var hogt!

Pa reggaeklubb i Bellavista sista kvallen.

Pa vag mot Valparaiso i solnedgangen.

Veckans playlist

2008-03-22T09:44:00.000-07:00

Latar att somna till pa bussen:
Ben Kweller - Until I die
Mario - How could you
Jack Johnson - Upside Down
Bebel Gilberto - August Day Song
Josh Rouse - Directions
Bone Thugs N Harmony - Crossroads
Bill Withers - Just the two of us
PM Dawn - Set Adrift on Memory Bliss

Latar att vakna till:
M.I.A. - Paper Planes
Maskinen - Alla som inte dansar
De La Soul - Ring ring ring
Midi Maxi Efti - Bad Bad Boys
Leila K - Electric
Toto - Africa
Familjen - Det snurrar i min skalle
Whitney Houston - How Will I Know

(Ingen som helst minimal techno i Sydamerika, men det funkar fint. Tack till K for musiksupport.)

Rosario, Cordoba och Mendoza

2008-03-21T17:13:00.001-07:00

Efter en hard sista vecka i Buenos Aires med lite for mycket vin, lite for mycket drama och alldeles for lite somn var det skont att packa ryggsacken och ge sig ut pa nya aventyr igen. Malet var Chile sa vi akte vasterut och stannade forst i Rosario.

Det var en ganska trakig smastad men de hade en playa och det lite sol och bad var precis vad vi behovde efter var semana dura i Buenos Aires.

De hade ett fint monument som jag tittade pa och sa ar Che Guevara fodd i Rosario, pa Calle Entrerios 480.

Sedan tog vi vart pick och pack och akte vidare vasterut mot Cordoba. For forsta gangen satt vi hogst upp langst fram i dubbeldackaren och fick tyvarr se hur galet alla argentinare kor pa motorvagarna.

********************************************************

Cordoba ar Argentinas nast storsta stad och har sju olika universitet, sa det bor valdigt mycket studenter har och staden kallas for Argentinas kulturcenter. Vi gillade staden, men jamfort med BA kandes den valdigt annorlunda. Som skillnaden mellan Barcelona och Madrid; om Buenos Aires ar valdigt kosmopolitisk och europeisk som Barcelona ar Cordoba mer argentinsk, som Madrid ar mer spansk, och lite trakigare, lite smutsigare, lite fler roda tegelhoghus liksom.

Cordoba by night.

Godnatt!

Dagen efter hamnade vi mitt i bondestrejken i centrala Cordoba; massa bonder protesterade mot de daliga forhallandena genom att blockera den storsta gatan i centrum med en massa traktorer.

********************************************************

Vi tog nattbussen mot Mendoza, som ligger precis i gransen mot Chile. Jag sov knappt en blund eftersom det hade skett en stor trafikolycka med en nattbuss i Argentina veckan innan dar 18 personer dog. Och enligt alla argentinare ar det ganska vanligt med nattbussolyckor eftersom forarna jobbar alldeles for manga timmar i strack och latt slumrar till framfor ratten. Men vi kom fram! Och eftersom Mendoza ar vinprovinsen dar 70% av alla argentinska viner tillverkas akte vi pa vinprovning. Muy interesante!

Den kritiska vinprovar-looken.

I en av vingardarna.

Efter Mendoza tog vi bussen mot Chile genom Anderna. Det gar inte riktigt att aterge hur galet vackert det var med foton, men nar vi gick av i granskontrollen och solen holl pa att ga ner bakom bergen var vi ganska fascinerade.

I vantan pa att fa komma till Chile. Fortsattning foljer...

Qué pena! Pero bueno.

2008-03-10T12:31:00.001-07:00

Imorgon lamnar vi den har fantastiska staden och aker vidare vasterut mot Chile, men forst ska vi stanna till i Rosario, Cordoba och Mendoza pa vagen. Det kanns valdigt tungt att lamna Buenos Aires, men nya aventyr vantar och fortsattningen pa den har resan kommer formodligen att bli valdigt annorlunda mot New York, Brasilien och Buenos Aires. Ledsamt men spannande pa samma gang. Qué pena! Pero bueno.

Pa Le Bar.

Stek med Vivianne pa Campo Alto.

Street art-utstallning som var fantastisk.

Pa teater dar vi sag Tartufe av Moliére, som satts upp av Hannahs pappas gamla van Hugo. Han hade bott i 20 ar i Sverige, darav massa svenska teateraffischer i teaterlokalen.

Hugo, hans fru och Hannah.

Pa boxningsmatch en tidig morgon i Buenos Aires.

Ett historiskt ogonblick: bildbeviset pa att Hannah dricker kaffe. Och jag at efterratt for en gangs skull, men det finns tyvarr inga bildbevis pa det.

Min nya karlek: Finca Gabriel. Jag kommer sakna de argentinska vinerna!

Jag maste fan skaffa mig ett vapen snart

2008-03-05T08:52:00.000-08:00

De ar overallt, duvorna. Och de ar fan inte radda. Alla vet ju att duvor ar som rattor med vingar men Empen har tagit det ett steg langre och smider planer pa ett vapen hon ska skapa for att forinta dem. Forst pratade hon om att skaffa en gummisnodd till sina havaianas sa hon latt skulle kunna banka ihjal dem. Men sen kom hon pa att det var for opraktiskt att ga runt med dett snore jamt och standigt pa foten. Da kom idén om eldklotet upp. En stor brinnande fotboll typ som hon skulle kasta pa dem. Men det var ocksa ratt opraktiskt. Nar Empen borjade prata om att bygga en duv-kostym av gamla duvvingar fran de duvor hon hade dodat och kla ut sig till en gigantisk duva for att skramma bort alla andra forstod vi att hennes duv-hat verkligen var pa allvar.

Vi har fatt aka disco-taxi!

Vi hanger runt i Japanska Tradgarden.

Empen tar tillfallet i akt att bli den samuraiflicka hon alltid onskat sig vara.

Frukost och sjuan pa klassiska Bar Britannico.

Vart hus i San Telmo.

Botaniska tradgarden.

Evita-museet.

One week anniversary party pa nyoppnade Suger Bar i Buneos Aires (med samma agare som Sugar i Barcelona).

Javligt mycket skor blir det.

Out and about.

Efter en hard men lyckad utekvall i BA har man svarta fotter och blamarken pa armarna efter diverse boxningsronder.

Bye bye Uruguay

2008-02-27T13:51:00.000-08:00

Det bra med det daliga

2008-02-25T06:26:00.000-08:00

Vi tog farjan over till Uruguay pa fredagen och hamnade i Colonia. Eftersom det har varit outhardligt varmt i Buenos Aires sag vi fram emot en sol&bad-semester och packade endast ner bikini, shorts och linnen. Tyvarr sporegnade det hela forsta dagen och nar det val slutade regna var det typ kallt (?!) och ingen sol. Sa vi akte till Montevideo och hamnade pa nagot hostel, gick ut och kakade pa kvallen och traffade en uruguayare som satt vid bordet bredvid oss som visade sig kanna var pappa. Varlden ar liten till och med har borta! Han satt och at middag med en trubadur som var Uruguays svar pa Cornelis Vreeswijk, sa det var kvallens upplevelse. Tyvarr var vi alldeles for trotta av olika anledningar for att ga ut och kolla in Montevideos karneval senare pa kvallen.

Vi ville aka till Punta del Diablo som vi hade hort mycket bra om, men eftersom vi bara hade tre dagar i Uruguay hade vi for lite tid for att ta oss sa langt osterut. Sa vi akte tillbaka till Colonia och har har vi mest kollat pa gamla byggnader och kyrkor i den gamla delen av stan och hangt runt med backpackers. Fredagen var hemsk pa alla satt och vis, vi hade sovit tva timmar och pa morgonen nar vi skulle ta farjan var biljetterna forsvunna. I sista sekunden hittade vi dem i en papperskorg pa internetstallet vi brukar hanga pa och nar vi val kom ivag blaste det upp till regnstorm pa var solsemester. Resan har varit bra pa alla satt och vis hittills for att vi ar sa bra pa att fortranga det daliga. Typ som att Maria blev ranad i BA, att vi knappt kom pa flyget till Brasilien for att vi inte hade visum, mitt buss-forsvinnande, fulla ackliga manniskor som lagger sig och skriker och roker i ens hostelrum nar man forsoker sova tva pa natten och en javla massa krangel med andra saker. Men man far ta det bra med det daliga; nu har vi lost de storsta problemen och igar sken solen pa var solsemester sa vi har solat pa nagra klippor och blivit roda som de riktiga sma blonda gringasarna som vi ar.

Ikvall aker vi hem till Buenos Aires igen!

Tio dagar i BA

2008-02-20T06:50:00.000-08:00

Japp, vi alskar staden. Och vi tror att vi bor har nu. Har ar frukthandlaren vi brukar handla hos.

BA ar en kosmopolitisk 14-miljonersstad och full med kreativa manniskor som sysslar med konst, kultur och design sa det ar inte svart att sysselsatta sig bade pa dagar och natter. Dessvarre tenderar nattlivet att ta over och i och med att man brukar motas upp vid tva-tre och ga till forsta stallet ar det latt hant att man ramlar hem vid nio-tiden pa morgonen och garna sover bort halva dagen efter. Men vi ska bli nya sunda manniskor snart!

Pa Jet i Costanera Norte.

Vi akte ut till den enorma kyrkogarden i Recoleta dar alla kistor ligger i stenbyggnader byggda pa 1800-talet och smyckade med angelstatyer och kollade bland annat in Evita Peróns grav. Det var maktigt.

Maria har kommit! Empen, Hannah och Maria provar kvallens utstyrslar pa antikmarknaden i San Telmo.

Hannah och Maria tar en tango-svangom.

Var allra bastaste Chris och hans van Allen kom fran New York for att tillbringa nagra dagar (och natter) med oss i Buenos Aires innan de akte vidare mot Santiago de Chile. Har ar vi ute och ater de godaste stekarna vi nagonsin atit pa Cabrera i Palermo och det ar Marias fodelsedag!

Det har ar Nico.

Empen och Hannah, nojda som tva sma lador.

Dagen efter akte vi ut till La Boca, dar vi tyvarr inte hittade ut fran de tre turistigaste gatorna och alla museer var stangda, sa det var inte mycket att hanga i julgranen.

Det ar extremt billigt med manikyr har sa Empen tog sig ett unn.

"Rokning ar farligt for halsan". Men tydligen har man sjukt kul nar man roker.

Pa Chris sista kvall hangde vi runt pa det enda femstjarniga gayhotellet i hela varlden, Hotel Axel i San Telmo. Arkitekturen och inredningen var helt galen, vi ville flytta in dar. Men vi nojde oss med caipirinhas och cosmopolitans i deras Sky Bar innan vi gick till Museum, en klubb som ocksa ligger har i San Telmo.

Stockholm-New Yorks vanskapsforening pa business meeting.

Vi tvingar argentinare att prova snus. Det var inte uppskattat.

Empen och Maria shejkar loss.

Buenos fucking Aires

2008-02-15T07:10:00.000-08:00

Det var en dramatisk resa till Buenos Aires. Forst stannade vi i en timme pa ett stalle och ingen fick lamna bussen. Det kom pa en massa poliser och skulle kolla pass och sa var det en kille med vita plasthandskar som sag ut som en pantomim-figur som examinerade allas bagage. Till slut slapade de ivag en dam fran bussen som visade sig vara med i en knarkharva. Vi hamnade alltsa mitt i Sydamerikas droghandel!

Inte nog med det, pa ett stalle dar vi stannade skulle jag bara springa ut och kopa en macka. Jag var borta i en minut och nar jag kom tillbaka var bussen borta! Jag sprang runt utan pass, pengar eller telefon och skrek dónde está mi autobus?! Till slut kom en man fram till mig och skrek sacramento idioto och slet sitt har och stannade en annan buss som jag fick aka med pa motorvagen tills de hittade min borttappade buss. Det var ett hjartat-i-halsgropen-aventyr ma jag saga. Empen funderar pa att skaffa ett koppel till mig. I sa fall vill jag ha ett rosa, med nitar.

I vilket fall var det ju en cama suite-buss vi akte sa vi fick en tre-rattersmiddag och champagne som plaster pa saren sen.

Forsta kvallen var vi ute och at pa Don Julio, ett av de battre stekstallena i Palermo Viejo (BA:s motsvarighet till Sofo i Stockholm skulle jag tro). Det var sjukt gott och sjukt billigt. Empen provar en cabernet souvignon.

Sen gick vi ut bland barerna pa Plaza Serrano dar vi traffade Santiago och Gamba och deras vanner.

Dagen efter det hamnade vi pa en fest med vara nya argentinska vanner. Jag hittade en kompis och fick stilla mina dog-cravings lite grann.

Nasta dag akte vi till Lunar 69:s replokal dar vi agerade publik medan de spelade in en skiva. De ska tydligen vara Argentinas svar pa Rolling Stones och de var jattetrevliga.

De odlade various plants i ett badkar uppe pa deras 50 kvadratmeters-terass.

Pa kvallen gick vi pa en BBQ pa Hannahs hostel och sen akte vi till Million, ett stalle som var en perfekt blandning av F12 och Spy Bar. Vi trivdes som tre fiskar i vattnet. Sen hamnade vi pa Buenos Aires motsvarighet till Kickis tror jag. Det var inte lika trivsamt.

Jag och Empen flyttade in i var lagenhet dagen darpa, som vi efter mycket om och men lyckats fixa i stadsdelen San Telmo dar alla tangobarer ar, och massa museer och antikaffarer och designbutiker. Till skillnad fran Palermo Viejo dar alla hipsters hanger ar det har barriot lite mer genuint, dar de riktiga porneñosarna hanger och dit inte alla turister riktigt hittat an. Vi ar supernojda med att ha ett riktigt hem, sa vi atminstone kan latsas att vi bor har ett tag. Men vi kommer flytta tillbaka hit sa snart som mojligt.

Och eftersom vi redan lyckats spracka var budget i New York och Brasilien sa tog vi en improviserad shoppingtur pa Calle Defensa i San Telmo.

Shoeshopping in Buenos Aires.

Hejda Brasilien! Hej Argentina!

2008-02-09T05:39:00.000-08:00

Efter fem dagar i Florianopolis hade vi faktiskt fatt lite nog av lugn och ro, strand

och rika brassar som ser ut som de ar direkt hamtade ur Glamour/Dallas/Falcon Crest. Tero och Maristela var helt underbara men de hade en del vanner som vi inte kande sa mycket gemenskap med, aven om de var valdigt underhallande vissa ganger.

Vi ville visa var uppskattning och kopte en flaska Martini som vi smyckade med nagra plastblommor som vi hittat pa karnevalen och sa bakade jag och Empen en "tarta" som blev ett monster. Monstret bestod av nagon brasiliansk sockerkaka, klumpig creme brulée, ananasbitar, chokladgodis, lime och rosa ljus. Den var knappt atbar men de sag glada ut, jag forsokte fa till att det var en svensk specialitet, men Empen stjalpte mina planer. Medan jag och Empen agerade husmodrar i koket var Hannah ute och windsurfade och akte motorcykel och at argentinska stekar med Fernando (vilket visar vem av oss som ar mest harcore).

Sen var det dags for avfard mot Foz de Iguacu, dar 275 vattenfall mots i gransen mellan Brasilien, Argentina,
och Paraguay. Efter en del dramatik pa bussen mot stan vad galler svimningar och valet mellan att kopa mat eller havaianas hoppade vi antligen pa 18-timmarsbussen mot norr, utan mat i magen med med massor av fargglada havaianas.

Forsta dagen hangde vi pa den brasilianska sidan dar man sag vattenfallen pa langt hall. Det var valdigt haftigt men efter 18 timmar i en buss utan somn och en heldag i hettan i regnskogen tog vi oss sololjiga och myggmedelskladdiga och valdigt, valdigt trotta mot den argentinska gransen.

Efter mycket om och men hittade vi sa smaningom ett sunkigt vandrarhem dar vi fick dela rum med kackerlackor och skraniga amerikanare, sa vi sunkade pa och dagen efter tog vi oss till vattenfallen pa den argentinska sidan.

Mycket vattenfall blev det.

The Animal - djuret som man inte far mata, cause he CAN and WILL bite. Vi tyckte han sag ganska snall ut.

Den argentinska sidan var annu coolare for man sag allt pa nara hall, och vi tog en raft-tur
med motorbat under fallen och skrek ikapp med alla smabarn .

Efter en lang och het och fuktig dag tog vi oss ut pa spetsen dar en massa vattenfall mots i ett gigantiskt vattenfallskaos och det gar inte riktigt att beskriva med en bild men det var den klart haftigaste naturupplevelsen for alla oss, nagonsin. Ak dit!

Vi lyckades byta vandrarhem till ett frascht stalle utan kackerlackor men med pool och hangmattor och massa backpackers.

La vida en rosa.

Pa kvallen gick vi tillbaka till Terra dar vi at kvallen innan och at varldens godaste wok och drack argentinskt vin som saklart ar billigare an vatten, (antligen efter alla hemska vin-upplevelser i Brasilien) och at fruktsallad och drack champagnecocktails och efterat var vi sa glada och nojda som bara en liten lada kan vara.

Idag aker vi till Buenos fucking Aires. Och vi kommer aldrig vilja aka darifran.

Brasilien

2008-02-03T19:39:00.000-08:00

Efter en 16-timmarsflygresa hamnade vi till slut i Rio. Nar vi hittat till vart hotell vid Copacabana tog vi en lunch pa narmsta bar och en sen siesta. Trots overtrottheten var det fantastiskt att fa sitta i linne och ata lunch pa en uteservering med utsikt mot havet. Vi fick tag pa Hannah till sist och hon kom och motte upp oss pa hotellet och sen akte vi till hennes hostel och drack brasiliansk ol och sen drog vi mot Lapa dar alla brassar festar som mest i Rio.
Den har killen fixade vara caipirinhas i Lapa. Vi hamnade pa nan sambaklubb och Hannah fick danslektioner av en professor. Julia dansade sig svettig med de sambastegen hon kunde komma ihag, Empen snackade med Julio Ceasar. Sen tog vi en taxi hem till Copacabana beach och hade en privat efterfest till sex pa morgonen fast man absolut inte far vistas dar efter morkrets inbrott.

Dagen efter akte vi bakfulla upp till en utsiktsplats och kollade pa Rio fran ovan och pa Kristus-monumentet. Rio ar en sjukt vacker stad, en mangmiljonstad med skyskrapor som konstraterar mot regnskog, hoga berg och sa havet. Tyvarr far ni inga utsiktsbilder utan en bild pa jarnganget istallet. Eftersom blogger fortfarande inte vill bli kompis med oss far ni kolla pa Facebook for fler bilder.

Sen styrde vi kosan mot Florianopolis som vi hade hort mycket gott om. Dessutom hade vi vara vanner Tero och hans fru Maristella dar. Eftersom alla flyg var fullbokade under karnevalen tog vi en 18-timmarsbuss dit. Bara det att det blaste upp till den varsta stormen pa 30 ar under natten, vilket orsakade kaos pa vagarna och forsenade bussresan med nio timmar. Efter 27 timmar i bussen, med svullna fotter och trasmak overallt kom vi antligen fram till Florianopolis. Maristella och Tero kom och hamtade oss och skjutsade oss till deras lyxvilla vid stranden. Efter en dusch latsades vi vara pigga igen och gick och at galet goda musslor pa en mysig fiskrestaurang. Dagen efter tog Maristella med oss till stranden, som visade sig vara ett paradis pa jorden. Det kanske ar dags att lara sig portugisiska och flytta hit, hitta en rik brasse, hanga runt pa stranden pa dagarna och ligga i en hangmatta pa eftermiddagarna med en caipirinha i handen och ata farsk fisk varje kvall.

Sen var det dags for karneval! Vi gjorde ett klokt val som akte hit istallet for att stanna i Rio, som sakert hade varit fantastiskt, men ocksa fantastiskt dyrt och turistiskt hysteriskt under karnevalen. Vi drog pa oss karneval-outfiten och hangde runt i Florianopolis city med var nyvunne harliga van Fernando och resten av de galna brassarna. Karnevalen var verkligen grym att se, sen fick Julia solstingsfrossa och vi var tvungna att aka hem innan soluppgangen, trots flera forsok med whiskey.

Imorgon ar det hemma-hosfest har i paradiset. To be continued...

Bildbevis

2008-01-29T09:06:00.000-08:00

Pa grund av att vi inte riktigt blivit kompisar med blogger an, och de inte vill lagga upp bilder dar vi vill sa publicerar vi dem har istallet.

La manzana grande

2008-01-29T08:06:00.000-08:00

Vi kom till New York i fredags och blev inslappta i landet mot alla odds. Pa Arlanda kandes det som att vi var pa vag till Amerikas Forenta Kommuniststater, eftersom de fragade de mest bisarra fragorna om vart bagage, vart vi skulle bo och syftet med resan. Julia nojade hela flygningen over sin musli i packningen, eftersom det ar strikt forbjudet att slapa in agricultural objects i landet. Men vi klarade tullen och utfragningen vid gransen och var sahar glada nar vi antligen skulle ta bussen fran Newark till Manhattan.

Efter en siesta i Chris lagenhet borjade det droppa in massa folk pa cocktails. Vi hangde mest med Beth, en valdigt mycket Long Island-tjej som korde sin egen show, sen skulle vi ga till Beatrice in West Village, men Lindsay Lohan hade ett private party dar och stod tyvarr inte pa listan. Vi hamnade pa nagon bar i Meat Packing District istallet. Andrew kom dit tolv timmar efter vi landat eftersom det blivit lite missforstand nar han bokade sin flygbiljett fran Chapel Hill pa grund av en del forvirring vad galler a.m. och p.m. (Amerikanarna kanske borde inse hur mycket enklare allting blir nar man kor en 24-timmars-klocka?). I vil

ket fall hamnade vi till slut pa Guest House dar de spelade house forvanande nog. Efter tre bortspringningar av Julia och tva taxiresor var vi antligen hemma i Chelsea igen.

Efter en akta bagelfrukost var det dags att turista lite. Vi akte till Empire State Building och det var definitivt vart alla koer och 20 dollar och ka

nslan av att vara en kusin fran landet nar man kom upp dit.

Vi har anda hunnit med massor pa de har fyra dagarna i New York. Vi har knatat runt i West Village, Nolita, Soho, Chelsea, Meat Packing District, Chinatown och Lower East Side. Igar knatade vi over Brooklyn Bridge som ocksa var helt fantastiskt. Vi har varit kulturella och gatt pa The Met, gatt runt i vintriga tysta Central Park och hunnit ata cupcakes fran Magnolia och kollat pa amerikansk skrapteve.

I lordags var vi pa nat stalle i Lower East Side och sen akte vi till Metropolitan i Brooklyn. Vi kom pa hur fruktansvart trist det ar att HBT-scenen i Stockholm ar sa fruktansvart liten i jamforelse med New Yorks, vi fattade inte att vi kunde vara pa en bogklubb utan massa spanda schlagerbogar och dalig musik. Kanske var det darfor Julia inte fattade att hon blev attackerad av en snygg lesbian, men det ar en annan historia.

Om nagra timmar aker vi till Rio de Janeiro via Houston, och det ska bli sa skont att begrava vara vinterstovlar har i New York aven om det sliter pa hjartat att saga hejda till fantastiska manniskor och en fantastisk stad. Vi ska forsoka hinna ga forbi The Scandinavian House och kolla vad det finns for jobbmojligheter har i framtiden. Tills dess - hasta la vista amores nuestros!

99 dagar med Empen och Julle

2008-01-14T12:51:00.000-08:00

Kära vänner.
Stockholm är kallt och vi gör oss redo att dra till en varmare plats. Här kan ni följa våra förhoppningsvis spännande upptåg på vår resa i Sydamerika som startar om tio dagar.

På återseende!

Julle och Empen

P.s. Om vi börjar svamla om amor, baile, ritmo, vida loca, calor och hombres guapos, så snälla säg till oss på skarpen!